Blogg

Hej igen!

den 17 december 2010.

(101217)

 

Det var inte igår. Tiden går fort när man har roligt. Själv har jag haft det väldigt långsamt. Tror att jag varit lite deprimerad.

 

Återstoden av den vackra månaden december har jag för avsikt att blogga rätt så flitigt. Minst en gång i alla fall. Och jag ska vara väldigt personlig. Öppna mina sinnen. Hade faktiskt tänkt (nåja) blogga varje dag i form av en slags julkalender. Blev ju inget av det. Äh. Nu kör jag ändå. Kanske lättar när jag kommit igång och fått förväntad respons (klagobrev) av min trogna läsekrets. Jag blottlägger mitt i många stycken tragiska leverne och avslutar med att slumpvis öppna några luckor i min lilla kalender. Idag öppnar vi luckorna 2, 5 och 10. Spännande, vá!?

 

Alltså. Vi tar det hela från början. På riktigt. Vet inte om det är sant men enligt obekräftade rykten skall jag vara tillverkad i baksätet på en stor, vräkig amerikanare. I Jansjö (pytteliten vacker by mellan de små byarna Backe och Rossön). Men om sådan tillverkning sker i samband med en s k raggar-runda, då vet man ju inte om det är avgångsort eller ankomstdito som skall äga själva upphovsrätten. Brukar göra det lätt för mig. Och säga att jag härstammar från trakterna runt den lilla byn Backe. Och där växte jag sedan upp.

 

Så, nu har jag blottat mitt inre. Sänkt garden. Det var ju inte så farligt. Nä, nu är det dags för lucköppning. I rationaliseringarnas tidevarv gäller det att vara effektiv. Vi öppnar tre luckor i stöten.  Handlar inte ett skit om att skapa någon julstämning.

 

Lucka nr 2) Ett julbord! Eller rättare sagt, två julbord. Det antal julbord jag kommer att äta i år. Alltså, bara för sakens skull, vill jag påpeka att man naturligtvis inte äter själva bordet. Men det kallas julbord, allt det där man proppar i sig i så stora mängder som möjligt under kortast tänkbara tid. Det är visst nån slags tävling. Igår vann jag. Då intogs det första. Är fortfarande äcklad av mitt beteende. Hur är det ens möjligt att stoppa i sig såna mängder mat i en så (förhållandevis) liten kropp? Julbord nr 2 intas i hemmet på självaste julafton. Utöver detta äter jag inget mer under hela månaden. Det blir hälsokost i form av godis och öl och inget annat!

 

Lucka nr 5) En egen liten TV. Högst upp på min önskelista. Köper den som julklapp till mig själv. Vi har TV-apparater i huset. Hur många som helst. Men det räcker inte. Alla har, precis som i alla moderna hem, egna rum. Med egna TV-apparater (och därtill hörande spel, datorer osv). Utom jag och lilla frun. Nu har en husockupant (lilla fruns tonårsdotter) intagit det s k vardagsrummet och barrikaderat såväl soffa som TV. Här om dagen i fem (!) timmar i sträck, med laptop i ena knät och den råmande kon i det andra. Och då har jag ingenstans att ta vägen. Efter fem timmar med sudoku och korsord vid köksbordet blev jag less och gick och la mig. Halv tio. Somnade halv tre. Lösningen på problemet kommer alltså att åtgärdas på enklast tänkbara sätt. En TV till. En egen. På kontoret…

 

Lucka nr 10) Bowling. Jo, nu ska det handla lite om de där tio små käglorna. Förutom att det är ganska roligt att spela bowling, är det aktuellt eftersom Krögarn lämnar Dannero för att driva restaurang i den nybyggda bowlinghallen i Kramfors. Kommer att bli hur bra som helst. För honom. Nu står vi med ett av Ådalens bästa kök, med en av de fräschaste restaurangerna. Jag och Conny. Och det finns inte ens ett litet kaffepaket kvar. Elaka tungor säger att Söderkvist flyttar sin verksamhet för att det tagit slut på pengar i Nyland. Men för helsike. Kom tillbaka. Du behöver inte bjuda mer. Jag kan betala. Jag lovar…

 

  • Vem i hela helv… myntade uttrycket ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”?
  • Endast en god mor skulle tycka att jag var ett vackert barn. Och endast en utomjordiskt god mor skulle förlåta en son som i rent spekulativt syfte påstår att ”tillverkningen” skett i baksätet på en bil.
  • Råmande kon är en kattdjävel som heter Findus. Hans råmande påminner om en brunstig jak. Eller nåt. Och brunsten tycks öka på nätterna. Mer om honom i nästa blogg.
  • I nästa blogg kommer också fortsättningen om mitt fantastiskt spännande liv. Idag: Början. Imorgon: Slutet. Och däremellan: Ingenting. Tro fan att man är lite smådeppad…
  • För resten. Nämnde jag att den här bortglömda grenen av släkten Månsson stundtals kan drabbas av visst svårmod. Nå, men så är det i alla fall. Vi kan även drabbas av andra åkommor med det är inte lika vanligt. Förutom otur. Men det räknas väl inte som en åkomma. Annars är vi ganska glada och trevliga människor. Om vi får vara i fred.
  • Senaste tiden har jag haft sömnproblem. På så sätt att jag inte kan somna. Är det inte åtminstone lite tragikomiskt att man p g a detta heller inte riktigt kan vakna – och att man är kroniskt trött… Snacka om moment 22!

 

Vi ”hörs” imorrn!

(och då öppnar vi luckorna 1, 4 och 6)

/B-O

Prestationsångest (100812)

den 13 augusti 2010.

 

 Drabbades av prestationsångest. Plötsligt. Obönhörligt. Och synnerligen oväntat.

 

Om man aldrig gör någonting bra behöver man ju knappast drabbas. Av prestationsångest. Och en vacker dag, minns inte riktigt när det var, sa någon att jag skrivit en rolig blogg. Då tog det stopp. Jag har helt enkelt inte kunnat skriva en enda rad på den här bloggen. Tänk, om den inte blir rolig att läsa…

 

Men, vá fan. Nu skriver jag ändå. Trots att jag egentligen inte vill. Men jag har lovat Annica. Min före detta arbetskamrat. Hon var less på att se rubriken ”silla å pärern”. Då lovade jag att skriva om ”kräftern, spritn och spya”. Men det var bara på skoj. Egentligen. En stund efter att jag gav detta löfte kom jag dock ihåg första gången jag åt kräftor. Hemma hos Börje Nordlander på Brännäset. Nog lärde jag mig. Den saken är klar. Sug i dig kräfthjärnan, skölj ner med ansenlig mängd Renat – och minsann… Det finns oanat stora mängder spya i en liten människokropp.

 

Hur som helst. Annica gästade sin gamla hemmabana idag. Stegade in på kontoret med mobilen i högsta hugg. Hon är bra på att prata i telefon. Snackade om igelkottsbajs. Spännande. Jag frågade inte varför och vill heller inte veta.

 

Krögarn har haft en slitig sommar. Som vanligt. Med ungefär en halv miljon båtresenärer (Ådalen III) blir det stora buntar att räkna. Han ringde mig häromdagen och frågade om det finns nåt som kallas hatkärlek. Jo, det tror jag väl, svarade jag.

-       Ok, då är det precis det jag känner för dig, sa han och lade på utan ytterligare kommentarer.

 

Har försökt banta lite de senaste veckorna. GI-metoden. Gick Inte, säger Schäder (studionörden) att det betyder. GI, alltså. Och måste väl erkänna att det går sådär. I förrgår glömde jag matlådan hemma. Och precis den dagen bjöds jag på lunch. Elake kocken och hans kumpaner hade fixat raggmunk & fläsk. Herre Gud. Så gott! Minus fyra på två veckor och plötsligt plus två efter den lunchen, men det skiter jag i. Nekar man raggmunk & fläsk kan man lika gärna ge upp helt och hållet. Bara lägga sig ner och dö.

 

Och annars då. Hur har sommaren varit? Jo tack, bara bra. Trettioårsjubileum i Backe. Trevligt återse gamla klasskompisar, varav flera man faktiskt inte träffat sedan man gick ut nian för 30 (!) år sedan. Hotingtravet missar jag ju inte. Årets höjdpunkt. Premiär dagen efter nämnda jubileum så jag fick lifta från Backe. Inte körbar. Då dundrade självaste chefen själv, ordförande Lars-Åke Ericsson, förbi och hämtade upp mig. Han hade starthäst och var väldigt talför på vägen dit. Och som en sann traventusiast var han sedan inte lika pratglad på vägen hem…

 

Efter onödiga galopper då skiter man kanske i om pappa Ivar får andnöd och trevliga frun Kicki har slarvat bort bilnycklarna. Vem i helsike lägger medicinen i fel ficka. Och vilken idiot lägger nycklarna just precis där dom inte ska vara?

 

Vi får väl återkomma till mina sommarminnen lite senare. Det här handlar om att komma igång med skrivandet och att infria löftet till Annica. Om att blogga före 23:00 ikväll. Så läs inte den här bloggen med särskilt stor inlevelse. Den är inte värd det!

 

Avrundar med lite travsnack. Vi kör Kriteriekval på söndag. För kallblod. Och tyvärr får man väl tvingas inse att intresset inte är särskilt stort. Och då snackar jag inte om att det anmäldes få hästar till loppet. Egentligen är jag för upprörd för att skriva om det. Alls. Men det är ju väldigt konstigt hur ”travfolket” behandlar sporten i norrland.

-       ”Sörlänningarna” startar inte i Skellefteå för att det är för långt dit. Har vi inte lika långt när vi kör samma väg söderut?

-       När nånting inte är perfekt här uppe, då skriker Kolgjini, Lähdekorpi och de andra potentaterna högt – lägg ner skiten, stäng ner hela norrland!!!

-       Jag har aldrig hört någon norrlänning klaga så högljutt och kräva att man ska lägga ner Jägersro, Åby eller Solvalla. Aldrig någonsin. Och det beror inte på att vi anser oss vara sämre. Det beror på att vi har ett travintresse som sträcker sig en liten bit utanför den egna stalldörren!

-       Gillar Nybrink. Han är bra. Men likt resten av ”klanen” klagar han på V75-loppens kvalitet när vi kör i norr. Men Micke, sörlänningarna behöver inte åka när vi kör. De har massor med andra penningstinna lopp att välja på. Det har inte vi. Så vi åker. Och håller käften!

-       Det anmäldes bara 34 hästar till våra Kriteriekval på Dannero. Femton till själva Kriteriet. Och det är ju inte bra. Men till Hambletonian med 5,5 miljoner kronor i förstapris har det ibland anmälts så få hästar att man inte ens kört uttagningslopp. Och då är det minsann ingen som klagar.

-       Det är ju så få hästar i loppen. Ja, ok, i Kriteriekvalen. Men annars inte. Och det är bara åtta hästar som startar i Elitloppet. Jag har aldrig hört någon säga att det är ett dåligt lopp. Skulle möjligen vara någon på ATG då, eftersom det knappast platsar som Triolopp… Där vill man helst se 15 hästar i ett p21-lopp i Bollnäs. Trion är nämligen viktigare än travet som folksport. Nu för tiden.

 

Avslutningsvis. Vi försöker hitta ett bra datum för vårt Kallblodskriterium. Men allt annat går före. ALLT. Det är ganska motigt tvingas konstatera att man hamnat precis längst ner i näringskedjan. Mig veterligt har varken kallblodsrasen eller Dannero gjort någon nåt illa. Återstår sportchefen. Måste därmed vara mitt fel. Jag lovar. Det känns inte bra!

 

Återkommer, som jag tidigare lovat, till gamla travlopp och annan kuriosa som t ex den där Jansjö-trippeln. Men det får bli under de kommande veckorna. Nu hade jag bara lovat Annica att blogga före 23:00 ikväll. Alla andra löften skiter jag helt enkelt i. Sov gott!

 

/B-O

Lägesrapport (100527)

den 27 maj 2010.

 

 Nu hann det gå några dagar igen. Och imorgon åker jag till huvudstaden. Så jag tänkte lämna en liten lägesrapport.

 

Förra onsdagen hade jag tur som en tokig. Kan för övrigt inte ha någon annan slags tur. Eftersom en tokig är just tokig mest hela tiden. Var i alla fall på väg hem från jobbet och av någon anledning blev jag väldigt stressad. Svarade för två vansinnesomkörningar i MYCKET hög hastighet. Först en karavan och därefter en långtradare på fel sida om spärrlinjen…

Efter ett tag blev jag stoppad av polisen. Visade sig att en civil trafikpolis låg först i den långsamma karavanen och de var inte helt nöjda med mitt sätt att framföra fordonet. Det var kört. Ridå. Jag blev matt. Ledsen. Och förbannad. På mig själv. Hur korkad får man bli?

 

På grund av (eller tack vare) en ren teknikalitet slapp jag väldigt dryga böter och fick dessutom behålla lappen. Inget jag är stolt över. Men tur hade jag. Så är det ju bara.

 

I lördags var jag på 50-årskalas i Rossön. Inledde helgen med fredagsbastu hos ”Pärkungen” Eskil Jonsson. Han som är far till min bror, men i övrigt har vi inget släktskap. Alltid trevligt. Vi tar en öl eller två eller fler och snackar politik.

Hade väldigt trevligt på Sigges kalas. Som dominerades av sönerna Pierre och Sebastian som stod för suverän underhållning. Äldste brodern Robin var tyvärr inte på plats. Världsmästaren var på skidläger. Hur som helst. Det var mycket bra och jag kom undan med livet i behåll. Under kvällen fick jag klart för mig att det stundar 30-årsjubileum för avgångsklassen 1980 (Backe). Men jag är inte bjuden!!! Kan vara så att de glömt mig. Men det kan ju också vara så enkelt att jag inte är välkommen. Hemska tanke.

 

Mycket Elitloppssnack nu såklart. Många minnen. Mitt starkaste och finaste är när Meadow Road vann med Torbjörn Jansson 1985. Jag älskade den hästen och drömde om att någon gång äga en avkomma. Så blev det inte. Först hade jag en tiondel i en efter Jamedo. Han kom från Frick och hade hela kroppen full med nån slags bölder. Nästa var del i en stjärna efter Atlanta Georgia men det köpet gick snabbt tillbaka eftersom hästen var fullständigt galen. Och då är det ändå två av mina bättre hästaffärer. Hittills.

 

  • Pojken åt Eskil. Bror min, n’Anders, är inte så kyrklig av sig. Som barn blev han tvingad till Kyrkans Barntimme (eller nåt i den stilen) av sin farmor. Han var mycket besviken när han kom hem. Först tog dom mina pengar. Och sedan sjöng dom bara dåliga låtar… Tyckte han, och återvände aldrig mer. Han lade heller inget i kollekten i söndags när systerdottern Jennifer konfirmerades.
  • Den första hästen jag köpte själv hette Jonsokfrej. En fux efter Greivin. Hade en deal med Karl-Jonas. Han tränade och jag skottade skit. ”Jonsson” var mycket lovande och vann lopp. Men tränarn körde ihjäl honom. Han ska ha fem raka från debuten, tyckte han. Så blev det inte.
  • Läste i en bok om legenden Erik Olof Älg som huserade i de gamla skogarna på den tiden det begav sig. Han hade för vana att hålla sig på fel sida om lagen, och undvek också skickligt alla försök att infångas. Hans far var tydligen en bitter man. Han myntade uttrycket att man skulle frysa och svälta så mycket det bara gick, för det blev det enklare att dö… Muntergöken hittades också mycket riktigt ihjälfrusen en kall vinterdag, sittandes i köket framför ett tomt matbord.
  • Karl-Jonas är en skön man. En av tre kuskar som vunnit med hästar jag haft del i. Han vann många lopp med Paroll. Karl-Jonas var… cool. Skulle man kunna säga. Tio minuter före defilering brukade kompisen Karl-Erik Orrell väcka honom. Då låg han och sov i baksätet. Endera är det lopp eller så ska vi äta, brukade han konstatera. Paroll var en märklig häst. Hur snabb som helst men man fick inte köra för tidigt. En gång på Solänget satt ”Jonas” kvar lite för länge. 20 meter före mål hade hästen klättrat över kusken framför (Osterling) och var halvvägs upp på ryggen på (Bettan, vá!?) men hann inte förbi. Paroll var favorit och publiken i uppror. Tur att dom inte fick tag på kusken. Luckan fanns där. Hela vägen. Senare det året slog han Lanser i Hoting. Till bra odds.
  • Det blev inte så mycket fotbollssnack i lördags. Kan möjligen bero på att Sigge upptäckt att min nya chef heter Conny Eriksson. Före detta fotbollsdomare och en av dem som ganska ofta visade ut Sigge när han fick sina utbrott. Sigge har nog nåt slags rekord i den grenen. Tror jag.
  • Jag var rätt så ung när jag köpte Jonsokfrej. Lånade pengar av Tant Gerd på banken. Sa att jag skulle köpa en bil. Rekommenderas inte.
  • Har såklart många andra minnen av Elitloppet. Tyvärr finns det också årgångar jag däremot INTE minns så mycket av…
  • Ett år vann Farbror Stig, Karl-Jonas och Doktor Thorén lopp i Hoting samma dag. Nu finns det inte en enda licens i någon av de två byarna. Knappt någon i Hoting heller. Och inte i Junsele. När Junseletravet nyligen ställde in sitt bygdetrav anmäldes en enda häst från ”hemmabanan”. Nog känns det lite sorgligt. Tyvärr minns jag inte segerhästarna. Gissar att ”Jonas” vann med just Paroll. Thorén kan ha vunnit med Kim Speed. Kanske. Gubben Månsson brukade vinna ett lopp om året. Ungefär. Men vem han vann med just den gången. Tja. Den som vet får gärna höra av sig.
  • Imorgon parkerar jag bilen hemma hos Sunshine och sedan kliver vi på Zetterblads Elitloppsbuss för avfärd till Solvalla. Med mig har jag Lilla Frun. Hon ser också fram emot Elitloppshelgen. Men av helt andra skäl. Verkar det som.

 

Vi kanske träffs på platserna!

/B-O

Silla å pärern (100624)

den 24 juni 2010.

 

 Midsommar och Midnattstrav på Dannero. Tradition.

 

Kanske passar det med en liten midsommarblogg? Att lägga till de övriga traditionerna. Hm. Så får det bli efter ännu en ganska lång bloggsemester.

 

Midsommar är starkt förknippat med traditioner. Inte ”nördvändigtvis” exakt samma, men ändå, traditioner som man ogärna vill vara utan. Jag är väl själv inte den som slaviskt följer nåt slags schema. Men vissa saker tummar jag inte på. Midnattstravet till exempel.

 

Har i och för sig handlat om olika upplägg, sett över tid. Jag har blivit äldre. De första resorna gjordes från Backe och senare Rossön. Ibland tryggt tillbakalutad i baksätet. Någon enstaka gång vid ratten. Vi åkte tidigt för att kunna köra in bilen. Men kom ändå alltid för sent och tvingades parkera långt ute på en lägda (för eventuella 08:or, läs: nyslagen äng). Midnattstravet. Det låg nåt mytiskt i namnet, i själva begreppet. Precis ALLA hade koll på Midnattstravet på Dannero. Och ALLA skulle dit. Och Gunnar Melander vann lopp 1. Varenda år. Det visste vi. Men spelade aldrig…

 

Efter flytten till Övik och jobb på Solänget skapades nya traditioner. I många år åkte vi tillsammans med Ivan Hellström och hans fru. Ni vet, Ivan, omständighetsministern. Eller Lottospelaren, om ni vill. Lugnare upplägg nu. Mackor och kycklingklubbor. Och sånt. Ivan hade med sig mat för ett helt kompani. Minst. Han är ju sån.

 

Sedan några år tillbaka tillhör jag självaste arrangören. Dannerotravet. Numera handlar Midnattstravet därför om helt andra saker. Sömnlösa nätter inför anmälningarna och tävlingsdagen. Mest för att man ”gruvar” för vädret. F-n, tänk om det blir regn… Huvva! Och regnat har det gjort några gånger. Två år i följd regnade Midnattstravet bort helt och hållet. Vid ett tillfälle intervjuades vår smått legendariske funktionär Sten Sjölander några timmar före första start. I radion. Av Lennart Sundwall. Och det vräkte ned. Som om nån hällde ut hinkar med vatten över huvudet på oss. – Men det är ingen fara, sa Sten till Lennart. I direktsändning. – Det blir fint lagom tills travet börjar. Det har jag lärt mig att se på talltopparna! Sa han. Så blev det inte. Det fortsatte att vräka ned hela kvällen.

 

Man kan säga att Sten tog en rövare. Inte fasen kunde han spå väder. Jag frågade honom. – Nja, men man vill ju att det ska komma mycket folk på travet, menade han. Med rätta. Det vill vi.

 

Nu för tiden ser det alltså lite annorlunda ut. Jag jobbar. Jo, det är sant. Och det mesta är bara roligt. Årets roligaste tävlingsdag. Med nya traditioner. Lilla frun brukar jobba extra åt Krögarn. (På tal om sömnlösa nätter…, han kan bli lite stirrig ibland inför de större tävlingsdagarna – om man säger så). Efter travet åker vi hem. En njutningsfylld biltur i den sena natten. Nöjd fter en lång arbetsdag. Glad. Alltid ljust och fint när vi kommer hem framåt morgonen. Några timmars sömn. Och sen. Silla å pärern till ”brunch”. Med kall öl och en liten snaps. Gott!

 

Lilla frun vägrar för övrigt att hjälpa oss (Dannero). Hon jobbar hellre extra åt Krögarn. Vá!? - Nej, trav är så tråkigt. Det är roligare att servera, påstår hon. Och tycker man det, ja då måste trav vara VÄLDIGT  tråkigt. Om detta är vi inte helt överens men det får gå ändå.

 

Nästa år firar Midnattstravet 50-årsjubileum. Med pompa och ståt. Längtar redan.

 

Ikväll ses vi. Alla vi ”travnördar” som tycker att allt var mycket bättre förr. Precis som vanligt. Även om just själva Midnattstravet är bättre än någonsin. Egentligen. Välkommen!

 

/B-O

 

PS. Nu ska jag äta årets godaste lunch. Krögarn bjuder. Tradition, det också! /DS.

Jag är upprörd (100519)

den 19 maj 2010.

 

 Eller till och med mycket upprörd. Snudd på arg.

Med såna vänner behöver man inga fiender.

 

Detta får bli mitt absolut sista inlägg beträffande den olyckliga incidenten i fredags. Länkbussen. Som inte kom. Jag har inte läst eller på annat sätt hängt med i turerna. Veckan före V75-helgen hade jag inte tid. Och efteråt har jag inte orkat. Försökt bläddra mig igenom nån s k kvällstidning men aldrig ens hunnit till sporten innan ögonen åkt igen. Och lokaltidningen har jag inte.

 

Onsdag morgon gör jag i alla fall ett litet svep ute på nätet. Hamnar på sportbladet med bland annat en liten underhållande notis om Bergh vs Sjöström. Och sedan, plötsligt, en rubrik. ”Därför stoppades travloppen i TV4”.

Intressant, tänker jag, och ögnar vidare. Någon som heter Alexander Sundén uttalar sig. Han arbetar tydligen på Kanal75 och säger; Vi håller på att reda ut vad som hänt.

Lite märkligt, tycker jag då. Dom har ju inte lyckats skicka länkbussen till rätt bana. Och det borde väl han veta. Tror man ju. Och sedan…

 

På grund av ett länkfel kunde man inte visa loppen varken på TV eller nätet. Står det. Och då klipper han till, Alexander, liksom för att ta den lilla återstående luften ur min urvridna lekamen (som en gång i tiden kallades kropp). Jag citerar; - Vi har haft tekniskt problem från banan.

 

Jo, man tackar. Var det vårt fel? Vi kanske ville tappa flera miljoner i omsättning. Vi kanske tyckte att detta var ett bra tillfälle att sumpa vår absolut enda chans att få vara med i TV inför årets största och viktigaste dag. Eftersom det knappt med ett enda ord nämndes nåt om Dannero under hela veckan, återstod ju endast fredagens lunchsändning. Men i helvete heller. Och Alexander Sundén – han skyller på ett tekniskt problem från banan!!!

 

  • På en annan hemsida, minns inte vilken just nu, pågår en omröstning där folk får tycka till om STC:s Guldtäcke. Ska bli riktigt intressant att se utfallet av den.
  • Inte varit med om maken till trötthet under hela mitt liv. Bara blivit värre för varje dag. Måste vara åldern.
  • Hörde på radion att det finns 2.550 olika myggarter. Heter väl arter? Kan knappast vara sorter, typer eller raser. Nej. Arter. Fascinerande, tycker jag. 2.550 olika myggarter. Finns rätt så många olika människoarter också. Åtminstone en per licens, samt en per häst. Har jag märkt.
  • Har gigantiska påsar under ögonen nu. Skulle kunna förvara saker där…

 

Ledig torsdag – fredag. Alltså. Herregud. Så skönt!

 

Och då kanske man orkar med det där 50-årskalaset uppe i Rossön på lördag. Förhandstipset är väl att det knappast blir en helt nykter föreställning.

 

/B-O